CANTADOU
Han blev min den 14 januari 2013. C är en super snäll valack som är född 2000, alltså 13 år i år. Han är en ruttinerad häst som gått 140 med förra ryttaren. Med mig än så länge har vi startat 115 och skulle debutera 120 men då blev han skadad. C är en pigg, glad och underbar häst som ställer upp i ALLA lägen. Han skulle aldrig göra något dumt.
C's skada: för lite mer än 9 veckor sedan va vi inne med C och skulle bara göra en allmän koll för att sedan få en plats hos en kiropraktor på husaby. C va hur fresch som helst men va stel i ryggen, spännigar och sen så hade han en liten svullnad på höger fram som han inte har haft ont i eller något. Men när vi böjde höger fram så ställde han sig bara och hoppade omkring så vi märkte att något inte stämmde med benet. Men ingen hälta på något av benen. Heltperfekt va allt utom den lilla svullnaden. Så vi bestämde oss för att göra ett ulltraljud. Veterinärerna var rädda att senan var skadad men med ett chockande resultat för alla så hade griffelbenet gått av. Den lilla svullnaden hade han haft säkert 5-6 veckor och jag har tävlat och tränat och allt med den utan någon skilland på honom. De röntagde benet för att få tydligare bild och nu va det självklart att de va av. Frågan va nu om han skulle få stå box i 6 veckor och hoppas på att de läkte av sig själv eller om han skulle opereras. Medan veterinärer pratade och diskuterade satt jag i C's box och grät. Hela sommaren för oss va förstörd. Inga gräsbanor detta år, inga långa galopper ute på stubbåkrarna, inget AW. Allt kändes så tungt, allt va förstört..
Veterinärerna pratade och bestämde sig för att de skulle operera och så blev det. Veckan där på, på måndagen åkte vi in med honom till skara djursjukhus där han skulle opereras. Vi va inne med honom vid 9 tiden och lämnade honom där. Gav honom en puss och pratde med honom. Han stod där i sin box med sina snälla ögon och undrade vad som skulle hända. Jag åkte där ifrån och åkte till mormor. Skolan ville jag inte åka till...
Tiden gick och klockan började närma sig 14.00. Vi åkte tillbaka till Skara och hoppades på bästa resultat. Men när vi kommer fram så säger de bara " har ni hittat hästen ". Jag tänkte ska ni inte berätta hur det gick och hur det ska gå till nu efter. Men icke, de gav mig ett papper som det stod saker på. Något jag verkligen inte trodde veckor vila sa de på Husaby och 8 veckor stod det på lappen. Men det va inte det viktigaste. Jag ville hitta min häst. Jag gick dit jag lämnade honom..
Jag ser min stora vackra vita häst med ett stort blått bandgage med stora ligg sår och blod från halsen. Hela boxen är dränkt i kiss och kanpp nått spån finns. Jag ville bara ta honom där ifrån men det givk inte han va för påverkad av narkosen så han va tvugen att vakna till mer. Jag pussade han på mulen och klappade om honom och jag klarde inte hålla tårana. Att lämna sin häst vit snygg och välskött till ett djursjukhus då hoppas man på att de inte har liggsår och blod från sprutan. Att se sin häst i det skiket är inte det man önskar sig. Tiden gick och han började röra sig lite, hans box dörr stod halvt öppenoch han gick sakta snubblande bort mot dörren. Han gav ifrån sig en svag gängging och la huvudet på min axel. Helt själva va vi och jag betsämde mig för att testa leda ut honom. Halvt vingligt kom vi ut till transporterna med täcke och transport skydd på så lastade jag honom snällt och fint gick han på jag satt fast honom riktigt ordetligt fall o matt han skulle tappa balansen när vi körde.
Men allt gick super när vi körde. Lång tid tog det hem men det va bäst för honom. Väl hemma så laste jag ut honom och ställde in honom i hans box där han skulle stå nu i 4 veckor. Så snäll som han är så stod han i sin box dagar efter dagar och åt sitt hö. Även fast man inte fick tog vi ut honom så han fick beta lite gräs på gräsmattan. Han hållde sig lugn hela tiden...
De va storien om hans skada och sånt., jag ska ta ett bättre inlägg där jag exat berättar hur man gör med en häst som gått igenom en griffelbens operation.